Medicinska framsteg nu och då

Publicerad av

Under bara ett par decennier har ny forskning och bidragit till uppklarandet av flera tidigare medicinska gåtor. Ny teknologi har möjliggjort helt nya sätt att upptäcka och behandla sjukdomar och medicinska tillstånd. Vad kan framtiden tänkas innebära för vården?

Kartläggningen av det mänskliga genomet år 2000 gav hela den medicinska vetenskapen ett nytt avstamp. Med genernas kartläggning och epigenetiken, kunskapen om varför vissa gener aktiveras hos vissa individer, trots att den genetiska uppsättningen är lika, har lett till stora framsteg och att man lyckats lösa gåtan bakom flera svåra sjukdomar. Mikael Sandström, anestesiolog och intensivvårdsläkare, tillika känd från sin medverkan i TV4:s Nyhetsmorgon, anser att även behandlingen mot HIV utgör ett av de stora genombrotten inom medicin i modern tid. 

    – Från AIDS barndom på 80-talet och dödsdomen man fick då, har vi kommit oerhört långt. Nu finns ju inte AIDS-patienter i västvärlden längre, dessvärre av ekonomiska skäl fortfarande i Afrika, men bromsmedicinerna har helt förändrat förloppet för den sjukdom som man trodde skulle bli den nya pesten, säger Mikael.

Effektivare cancerbehandling är en annan milstolpe i den medicinska utvecklingen. Sammantaget har olika barncancersjukdomar idag 80 procents överlevnadsprognos, jämfört med för 30 år sedan när 80 procent av barnen inte klarade sig. 

    – Min gudson fick AML, Akut Myeloisk Leukemi, som liten. Han är nu vuxen och helt frisk. Hade jag fått sjukdomen när jag var liten hade jag inte klarat mig. Kombinationsbehandlingar är avgörande för den framgång man nu har i att bota barncancerpatienter. Upptäckten att barn tål mycket högre doser av cytostatika än vuxna har varit en nyckelfaktor i utvecklingen av nya behandlingsmetoder.

Mikael började läsa medicin 1980 och menar att hela hans och läkevetenskapens perspektiv ändrats från då till nu. På den tiden skrattade man åt det befängda i att behandla magsår med antibiotika, det man nu gör i 90 procent av fallen. 

    – Vi hade även många hjärtsjuka patienter som man idag snarare betraktar som multisjuka, eftersom man nu har större kunskap om hur allting hänger ihop och behandlar flera organsystem samtidigt, inte minst inom intensivvården, menar han. Vår tids teknologi har också öppnat helt nya möjligheter inom vården. MR-kameran för mjukdelsdiagnostiken har förändrat mycket och bidragit till att man ofta kan slippa röntgen och den strålning det medför för patienterna. Fiberoptiken och invasiva kameror är även de en revolution. 

    – Vi tittar in i alla skrymslen som överhuvudtaget finns! Invasiva kameror har förändrat oerhört mycket i min vardag som intensivvårdsläkare, säger Mikael.

Även kunskapen om och monitoreringen av diabetes är ett stort framsteg. 

    – Diabetes har man förstått är mer som en kärlsjukdom, man vet mer om effekterna av att ha ett högt sockerläge och vilka organskador detta medför. Här tror jag att man i framtiden kommer att komma längre med transplantation av insulinproducerande celler och konstgjorda bukspottskörtlar, där man opererar in både sensor och insulinpump. Detta botar visserligen inte själva sjukdomen, men med teknologins hjälp kan man då leva ett helt annat liv. Gåtan vi behöver lösa är hur vi kan förhindra att diabetes uppstår, menar Mikael.

    Om man tittar historiskt på hur tokig medicinen var tidigare kan man fundera på vad vi kommer att skratta åt 2050? Mikael pekar på att lobotomin, det största vansinnesingreppet genom tiderna, så sent som 1949 renderade den portugisiske läkaren Egaz Monis Nobelpriset. Om framtiden är han dock hoppfull:

    – Jag tror att vi kommer att lösa många sjukdomar i små steg. En del av arbetshypotesen är att en liten infektion triggar autoimmunitet hos vissa predisponerade personer. Jag tror att vi kommer att lösa flera sjukdomar på en gång när vi förstår hur immunsystemet funkar. Tvärvetenskapliga forskarteam kan hjälpa varandra framåt, men det är målmedvetet arbete som sker i små steg och i stora forskningsgrupper som tillsammans kartlägger verkligheten, avslutar han.

Skribent: Anna Bjärenäs